Cheyenne


Cheyennerna är ett folk som ärvde regionerna runt Platte och Arkansas floder under 1800-talet

Från början var cheyennerna bofasta bönder men med tiden blev de allt mer nomader och började följa buffeln som tog upp en allt större andel av deras diet. De jagade också hjort och hade ett rykte om sig att vara tappra krigare, högväxta och intelligenta. 1849 drabbades dock cheyennerna av en av den vita mannens sjukdomar som snabbt blev en epidemi. Denna gång handlade det om kolera.

Det äldsta spåret efter cheyennernas kultur är från 1200-talet. Dessa folk var farmare, samlare och jägare. Det finns bevis för att korn, tobak, bönor och pumpor odlades längs floderna från South Dakota till Texas. Folket bosatte sig och lämnade sällan sina hem, utom när de måste jaga buffel.

På sent 1600-tal blev cheyennerna bortjagade av siouxer och ojibwa. De flyttade då längre västerut längs den flod som numer bär deras namn. De bosatte sig vid Cheyenne River i North Dakota. Runt 1770 förstördes denna boplats av ojibwa och cheynnerna flyttade söderut.

Mot slutet av 1700-talet, decimerades stammarna på grund av smittkoppor. Cheyennerna flyttade längre västerut, till området runt Black Hills, där de utvecklade sin unika version av tipibostäder och gav upp agrikulturen och keramiken.

Under tidigt 1800-tal emigrerade de till Platte River.

Cheyenneindianerna kom från trakterna runt de stora sjöarna i centrala norra USA. Mycket tid har lagts ned på att översätta var ordet cheyenne egentligen härstammar ifrån och vad dess betydelse är. Vissa argumenterar för att ordet betyder Lilla Cree. (Cree är en annan indianstam). Detta skulle isåfall kunna betyda att cheyennerna och, åtminstone, präriecreerna på något sätt är besläktade eller att de i alla fall hade nära kontakter med varandra. Den bokstavliga betydelsen av creeindianernas namn är MaNs^tiN´c^a som betyder kaninerna. Detta kan vara en hint om vilket djur som cheyennerna drog stor nytta av i form av mat och päls. Little Cree blir därför översatt till Little Rabbits (små kaniner).

Enligt boken Atlas över Nordamerikas Indianfolk, skriven av Gilbert Legay, publiserad av Berghs bokförlag och översatt till svenska av Mikael Kurkiala, kommer namnet av lakota-sioux, det stavas shahiyela och betyder människor som talar främmande språk. Cheyennernas egen benämning är dzitsi´stas vilket betyder vårt folk.
Bland fransmännen kallades de chien, vilket betyder hundar. Det kan endast uppfattas som negativt med tanke på att när en människa kallas för hund, så är det en förolämpning, precis som när "icke-indianer" kallar en indiankvinna för "squaw", vilket betyder "hora".
Arapahoerna gav dem emellertid namnet ärrade människor, shoshonerna kallade dem för "randiga pilar".
Under 18 år, med början på det tidiga 1860-talet, var de indragna i krig mot de vita. Ett av deras mest omtalade nederlag (som har gjorts till en film kallad "Soldier Blue") hände vid Sand Creek år 1864 i Colorado, där amerikanska 7:e frivilliga kavalleriet, under ledning av Överste Chivington, besegrade dem. Trots att cheyennehövdingen var beredd att ge upp villkorslöst och red ut mot Chivington och hans trupper med en vit flagga, mejades hövdingen (cheif Black Kettle) och hans folk ner av armén. Män, kvinnor och barn mördades av Chivington och hans s.k. soldater, bestående av frivilliga kämpar från Colorado.
Men för en gångs skull gjorde den amerikanska regeringen rätt för sig när Chivington senare blev dömd i militärdomstol och kort därefter avrättad för detta brott.
Enligt "A Century of dishonor", skriven av Helen Jackson, skedde även andra massakrer som dock ej uppmärksammats på likartat sätt. Det var 1868 då ett läger vid Washitafloden utplånades av den mycket välkända Generalen George Armstrong Custer. Under denna tid var cheyenne allierade med sina forna fiender siouxnationen. Tillsammans med santee-sioux, oglala-sioux, hunkpapa-sioux besegrade cheyennerna Custer vid Little Big Horn 1876.

Likheter finns mellan olika indianstammar vad beträffar regler om äganderätt. Hos cherokeerna var det kvinnor som ägde de hus som de bodde i. Även bland vissa stammar på den amerikanska tundran var det ofta kvinnorna som ägde tipin, inte minst bland dakotaindianerna. Utöver det var det också kvinnor som upprättade tipierna i lägret. En tipi är ett tält täckt med buffelskinn.

Tillbaka till toppen av sidan