Sioux


Namnet sioux kommer från chippewaordet nadowesioux, som betyder "orm" eller "fiende". Siouxerna själva kallade sig dakota, lakota eller nakota, beroende på vilken dialekt de talade, vilket betyder "de allierade". Siouxindianerna levde inte som en enda hel nation, utan var uppdelade i olika grupper som bestod av mer eller mindre närbesläktade familjer. Gruppernas sociala struktur var däremot likartad. När något ärende skulle avhandlas, samlades grupperna och ärendena diskuterades i rådsförsamlingarna, som var sammansatta av gruppernas manliga överhuvuden.
Siouxnationen bestod bl.a av sante, sisseton, yankton, blackfoot, brulé, hunkpapa och oglalastammarna. Med sina över 30 000 indianer var siouxerna en av Nordamerikas största stammar.

Förr levde siouxindianerna som nomader. De vandrade omkring på den amerikanska prärien och bodde i tipis, tält gjorda av buffelhud. Siouxerna och de andra prärieindianerna hade sitt hemland i ett område som, före det nordamerikanska inbördeskriget, på kartan bara betecknades som "indianterritorium". Detta stora område sträckte sig från Mississippi till Klippiga bergen i väster och från Kanadas gräns till Arizona och New Mexicos högländer i söder.

Siouxfolkets basföda var buffelkött. Man tog tillvara på allt från vominnehåll till klövar. Mycket av köttet torkades och röktes för att sparas till vintern. Av huden gjorde man moccasiner, kläder, filtar, båtar m.m. Även tältet gjordes av hud. Torkad råhud användes till sköldar och spjutspetsar. Senorna blev till sytråd, magsäcken blev kokkärl och urinblåsan blev vattenbehållare. Av benen tillverkades knivar och andra redskap och revbenen bands ihop till slädar.
Innan spanjorerna kom och introducerade hästen, jagade indianerna buffel till fots. Med hjortskinn på ryggen och horn fastbundna på huvudet smög de sig på bufflarna, eller också drev man en hel hjord över en klippkant, ett s.k. buffelsprång.

Före 1862 hade siouxerna relativt lite kontakt med de vita, de var i stället fullt upptagna av att kriga mot sina grannstammar chippewa, cree, arikara med flera.
1862 bröt det "stora siouxkriget ut", början till den långa konflikten med de vita. Kriget kom att vara i 38 år och blev det blodigaste i Amerikas historia. 1862 massakrerade chief Little Crow och hans stam ett stort antal nybyggare. Det var detta som utlöste kriget. Massakern följdes av ett stort antal räder runt om i siouxernas område.

1866 bröt "Red Clouds krig" ut. Red Cloud, som var hövding för oglalasiouxerna, ledde sin stam i ett överfall mot Fort Laramie som de gick segrande ut ur. Efter denna seger följde ett antal lyckade överfall mot vita.
Efter att ha gått segrande ut ur kriget 1868 var Red Cloud villig att acceptera ett stort reservat för siouxerna i Dakota. Reservatet var från början större än staten Pennsylvania, det skulle dock krympa snabbt.
Trots överenskommelsen med de vita så fortsatte många siouxer sina gerillakrig, siouxernas huvudstyrka leddes av oglalahövdingen Crazy Horse, hunkpapahövdingarna Gall och Sitting Bull, som alla vägrade flytta till reservatet i Dakota. De ville inte flytta ifrån de heliga Black Hills och Big Hornbergen.
En av orsakerna till att myndigheterna ville flytta indianerna var att en ny järnväg skulle dras över deras mark. Då de vita började planera rälsdragningen förstod indianerna att deras jaktmarker var hotade. Indianerna slog därför till mot lantmätarna.
Dessa småkrig fortsatte till 1874 då överstelöjtnant George Armstrong Custer, av indianerna kallad "kvinnodödaren", reste till Black Hills och kom tillbaka med rapporter om att det fanns guld i bergen. Därmed startade en guldrusch som ingen kunde hindra.

Två år senare i december gav myndigheterna order om att alla indianer skulle flytta till reservatet före 31 januari 1876, annars skulle de räknas som fiender. Alla siouxer ville inte flytta och framförallt inte under den kalla vintern. I mars brändes och plundrades ett indianläger vid Powder river. Det var det som gjorde att siouxer, cheyenner och arapahoer samlades för att förbereda ett anfall mot de vita. Man ville dock inte börja kriget förrän efter buffeljakten.
Under tiden anslöt sig flera mindre stammar. Sammanlagt samlades över 3000 indianer. Aldrig förut hade så många krigare och stora hövdingar varit samlade utan att kriga.

Kriget började 17 juni 1876 då 1000-tals indianer anföll general Crooks styrkor som splittrades och gav upp. Fyra dagar senare kom förstärkningar från Rosenbud med bl.a. Custer och hans 7:e kavalleri under general Terry.
Morgonen den 25 juni var överste Custer och hans män framme vid Little Big Horn och såg ut över det 5 km breda indianlägret. Han hade order om att vänta på general Terry och huvudstyrkan som gick en annan väg.
Men Custer beslöt sig istället för att själv anfalla. Detta resulterade i att Custer och många av hans soldater dödades, totalt över 300 man. När nyheten om massakern spred sig beslutade myndigheterna att göra allt för att slå ned siouxerna.
1877 gav Crazy Horse upp. Samtidigt flydde Sitting Bull och hans folk till Kanada, men de kanadensiska myndigheterna kunde inte, eller ville inte, hjälpa honom. Sitting Bull och hans anhängare återvände då till USA. Den 9 juli 1881 överlämnade de sig till major David Brotherton i Fort Budford. Sitting Bulls folk fördes till Standing Rockreservatet vid Missouri, men han själv fördes till Fort Randell där han tillbringade ett par år som krigsfånge.
1883 återförenades han med sitt folk i Standing Rock.
1885 turnerade Sitting Bull under en tid med Buffalo Bills Vilda Västernshow.

Under tiden hade Andedansrörelsen spritt sig bland präriestammarna. Detta gjorde amerikanerna mycket oroliga. När rörelsen kom till Standing Rock 1890 fruktade armén att Sitting Bull på nytt skulle återuppta den väpnade kampen mot de vita.
Sitting Bull ansökte om att få lämna reservatet för att resa till Oonagazhee för att välkomna "frälsaren". Ansökan avslogs av militären och hövdingen bad då istället att få resa till Pine Ridge för att kunna lära sig mer om den nya religionen (andedansen). När Mc Laughlin (reservatets överhuvud) fick höra detta beslöt han att arrestera Sitting Bull. I gryningen den 15 december anlände 43 indianpoliser till Sitting Bulls stuga vid Grand River. När de nådde stugan hade omkring 160 av byns innevånare vaknat och stod runt huset. Sitting Bull fördes ut ur stugan med en revolver tryckt mot ryggen. Hövdingen som inte längre såg någon utväg utbrast
"Jag kommer inte med! Gör vad ni vill med mig! Raska på! Handla!".
Detta tog flera av hövdingens anhängare som ett tecken och de började avlossa sina gevär. Första kulan träffade den man (Bullhead) som höll hövdingen arresterad, dock hann han skicka iväg en kula i ryggen på Sitting Bull innan han dog. Under den skottlossning som uppstod dog hövdingen, hans sjuttonårige son och sex av hans anhängare tillsammans med sex polismän. När Sitting Bulls lik senare undersöktes fann man sju kulor i hans kropp, plus att hans huvud hade sargats med ett oxok. Sitting Bull begravdes utan vare sig kristlig eller indiansk begravningsceremoni.

1890 ägde en massaker rum vid Wounded Knee. Massakern slutade med att soldaterna sköt ihjäl cirka 300 indianer, både män, kvinnor och barn.

Slaget vid Little Big Horn

Massakern vid Wounded Knee

Tillbaka till toppen av sidan