Fakta

Belongs to Monty Sloan

Art: Canis Lupus

Familj: Canidae, hundfamiljen

Storlek: Medelvikt av c:a 40 kg för hanar och 35 kg för honor.

Utseende: Grundfärgen är ljust grå/gul med lite rött/brunaktigt och svart. I Nordamerika varierar det mellan svart och vitt. Under vintern är pälsen tjockare och gråare. Vargen har längre ben, större tassar och större huvud än schäfern.

Tänder: Vargen har 42 tänder, dessa är anpassade till att gripa, dra, slita i bitar och krossa.

Spridning: Vargen har, näst efter människan, den största naturliga spridningen.

Kommunikation: Vargar kommunicerar på många olika sätt. Precis som människor visar vargen sina känslor med kroppsspråk. När den är glad är öronen bakåtfällda, munnen öppen och tungan hänger ut. När den känner sig hotad rynkar den nosen och visar tänderna.
Den kommunicerar också genom att yla. Den ylar för att samla flocken, för att skrämma iväg andra vargar och för att ge signaler för jakt. När en alfahanne vill markera sin rang i hierarkin, visar han ett hotfullt kroppsspråk. Han reser ragg och lyfter svansen.

Hörsel och lukt: Vargen har utmärkt hörsel, den behövs både för kommunikation med andra vargar och för att upptäcka bytet. Luktsinnet är mycket väl utvecklat, den känsliga nosen kan upptäcka en annan varg på så långt håll som 2,5 km.

Dom blir vuxna redan vid 1 års ålder, men blir inte sexuellt mogna förrän vid två år. Då blir dom bortjagade från flocken.

Deras temperament skiljer sig mycket från hundarnas. Medan hundarnas instinkt är att sköta om och vakta, är vargens instinkt att fokusera på jakt! Vargen försvarar också sin mat mer aggressivt än hunden.

Vargen härstammar från små primitiva köttätare, så kallade Creodonts, som etablerade sig på jorden för ungefär 100 miljoner år sedan.

Parning: Parningen sker i februari-mars och varghonan är havande lika länge som en hund (63 dagar). Normalt får vargen lika många valpar som hunden (2-6). Nedkomsten sker i en lya eller på en torr plats med höga buskar.

Hierarki: En vargflock har en mycket strikt hierarki och består för det mesta av en dominant hanne och en hona, som kallas Alpha-par. Efter Alpha-paret kommer Beta hannen och Beta honan, och efter dem några yngre underordnade djur. Till sist finns det ett eller två djur som de andra kan mobba. Forskare kallar dessa för Omega-djur, därför att Omega är den sista bokstaven i det latinska alfabetet. Dessa djur får ofta gå igenom en mycket tuff och hård behandling, och om de inte blir utfrusna och lämnar flocken, kan dom bli dödade av andra.

Belongs to Monty Sloan

Jakt: Vargen är en mycket god jägare, han kan jaga ensam eller i flock. De jagar möss, harar och andra smådjur, men deras huvudbyte består av större djur, såsom älgar och renar. Därför ser människan vargen som en alltför stor konkurrent och vill därför inte att de ska får återetablera sig. Ensamma eller i flock jagar vargarna sitt byte springande. Oftast biter dom sig fast i bakbenet för att få stopp på bytet, och sedan dödas det genom att dom biter det i strupen. Jakten kan bli väldigt kort, men kan också pågå i flera kilometer innan vargarna ger upp. Om vargarna blir lämnade ifred äter dom oftast upp hela bytet. Endast magen, hår, tänder, delar av kraniet och stora ben blir kvar.

Vargar står i en klass för sig jämfört med andra stora rovdjur därför att dom lever i flock. En vargflock förflyttar sig genom djur snö genom att gå i en rad. Vargar viker åt sidan om dom stöter på stängsel eller andra hinder och går en omväg för att undvika får- och renstängsel. Dom tvekar också innan dom korsar färska skid- eller snöskoterspår och dom kan ses försöka korsa vägen på andra ställen innan dom tar ett kraftfullt hopp över spåren. Det verkar som om vargen tvekar att korsa ett järnvägsspår. Det finns en teori om att byggandet av järnvägar det senaste århundradet har påverkat spridningen av vargen i Skandinavien.

När det finns mat äter vargarna fort och mycket. En fullvuxen varg kan lätt äta 8-9 kg kött på en dag, vilket motsvarar c:a 1/3 av dess vikt.
Vargen kan leva i alla typer av terräng så länge det finns gott om mat för dem att äta.

Dödar vargen ett djur i prima kondition? Dödar den mer än den behöver äta? Svaret på dessa två frågor är att dessa händelser är MYCKET SÄLLSYNTA! Och ofta väldigt lätta att förklara.

Förflyttning: På 24 timmar kan en varg förflytta sig runt 75-80 kilometer. Oftast använder den sig av sitt speciella, lätta och energisparande trav. Normalt använder vargen 1/3 av dygnet till att förflytta sig. På vintern sker det under dagtid, men på sommaren mestadels nattetid.




Källor:
De 5 stora

Svenska Rovdjursföreningen
Naturvårdsverket